Alma pris vinnaren från 2010 är fortfarande en av mina favoriter. Utanförskapen, kreativiteten och sorgen i hans, som mest kända bilderböcker, Röda Trädet och Ankomsten, får mig att rysa. 2012 kom Shaun Tan ut med en samling berättelser för ungdomar: Berättelser från yttre förorten. Jag har flera favoriter i boken men det var en av de sista berättelserna som riktigt fick mig att le och att tänka till lite. Framförallt när det diskuterades som mest om Nord och Sydkorea i nyheterna. Berättelsen heter Vaksam men inte oroad och börjar så här: ’det är lustigt att nu när varje hushåll har sin egen interkontinentala ballistiska missil så funderar man knappt på dem längre.’
Berättelsen är kort, bara två sidor, men tillsammans med den färgglada bilden så innehåller den mycket. Alla hushåll i staden har fått sin egna missil som de ska sköta om, lika varsamt som ett husdjur. Den ska tvättas och vaxas, målas med en speciell färg och oljan ska kollas en gång i månaden. Men efter en tid så visar det sig att det finns så många bättre saker man kan använda missilen till. Som ett trädgårdsskjul, eller man kan ha den som ett mysrum eller som en hundkoja. Vissa grannar har t.o.m. gröpt ur toppen på raketen förvandlat den till en skorsten och gjort en pizzaugn.
Men tänk om det finns något annat land som också har interkontinentala ballistiska missiler stående på sina tomter?
/Martina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar