Kvinnan som gick till sängs i ett år

Det har varit ganska tyst om Sue Townsend sedan hennes uppmärksammade böcker om Adrian Mole kom på 80-90-talen, om ni minns honom. Nu har hennes nya Kvinnan som gick till sängs i ett år kommit ut och även här är tilltalet varmt tragikomiskt. Jag sträckläste den - likt huvudpersonen Eva som inte vill gå ur sängen ville jag inte släppa boken!

När Evas tonårstvillingar Brian Jr och Brianne flyttar hemifrån för att börja på college känner hon att nu får det räcka, hon vill hoppa av ekorrhjulet och bestämmer sig för att helt enkelt stanna kvar i sängen. I sjutton år har hon velat skrika Stopp! och nu känner hon att hon behöver tid att tänka, rannsaka sitt liv och sina val. Eva hoppas på andra människors godhet och att familjen ska förse henne med mat och andra förnödenheter men hon möter ingen förståelse alls, tvärtom. Tvillingarna är slutna mattematikgenier med autistiska drag och maken Brian, doktor i astronomi, är självcentrerad, omogen och har dessutom varit otrogen många år. Det blir andra människor som kommer till Evas hjälp, främst allt-i-allon Alexander som hon anlitat för att få bortkört möbler hon inte vill ha i sovrummet där hon ligger.

Ryktet sprids om Evas val att "hoppa av" och människor med diverse bekymmer besöker henne för att få råd. Snart har media hakat på och människor (den ena galnare än den andra) skriver till henne, börjar köa och t.o.m. campa utanför huset i väntan på att Eva ska ge dem audiens. Eva tröttnar snart på cirkusen - det var ju sig själv hon ville fokusera på för en gångs skull!

Karaktärerna i boken är ofta ganska osympatiska, men det är en tänkvärd och varm bok om godhet, människor och livet. Och rolig är den, jag skrattade ofta högt!
/Annika