Själva storyn har man hört för: ungdomar som har för mycket ledig tid; som dricker, tar droger och ligger med i princip vem som helst. Men sättet boken är skriven på är ovanligt. Det finns redan liknande i filmvärlden så som i filmen Babel eller i tv serien Sopranos. Vilket får en att förstå varför HBO har visat intresse med att förvandla boken till en tv serie, som kommer ut nästa år.
Egan tar kapitelindelning, känslan av rum och tid, och variation i narrativ till en helt ny nivå. Varje kapitel är som en separat kort novell, där man får lära känna nya karaktärer, åtta personer totalt, som kommer och går igenom boken men i en annan tidsperiod från kapitlet innan. Egan förflyttar sig mellan det förflutna, nutid och framtid flera gånger genom boken. Det händer ofta att jag måste bläddra tillbaka i boken för att riktigt kunna sätta mig in i den rätta tiden och platsen.
Vänskap, förhållande, sex, tid och musik är några självklara teman genom boken. Men något som inte är lika självklart är den stora närvaron av barn i boken. Nästan varje kapitel innehåller något barn av stor personlighet och oftast flickor. Medan de vuxna fortsätter att se tillbaka på sin ungdom, det de har upplevt eller gått miste på- ångrar eller glädjes åt så ser de i nästa generation framtiden och hoppet. Barnen är mogna och realistiska jämförelse med de vuxna.
Kapitel tio är det enda kapitel som är skrivet i andra person- ovanligt och väldigt svårt att göra, men intressant att läsa. Det näst sista kapitlet är skrivit i nutid, i första person av en tjej i tonåren, i enbart symboler och diagram som påminner en om en power-point föreläsning. Vilket också får en att tänka på de böcker som tonåringar läser just nu. Många av dem som är fyllda med pratbubblor, tecknat och bilder. För just så här talar och tänker barn idag-det ska gå snabbt och det ska vara visuellt. Likaså i sista kapitlet, som äger rum i framtiden 2020, då byggnaden i Ground Zero har byggts upp, där en stor del av texten i kapitlet är skriven i sms språk- framtidens språk, kanske Egan tycker.
Tiden spelar en viktig roll i boken. Allt knyter oss samman med tiden och hur den förändrar oss. Som i näst sista kapitlet där det beskrivs detaljerat pauserna i musiken vilket är lika med pauserna i tiden- tiden står still. Vilket den också gör för personerna i boken. ’Time is a goon’ säger en av karaktärerna i boken. Tiden blir det onda, bokens offer- det som förändrar oss när vi inte märker det som tvingar oss att växa upp. En förlorad tid är lika med den brustna drömmen.
’A Visit from the Goon Squad’ vann både National Book Critics Circle Award 2010 och Pulitzer Prize 2011.
