fredag 26 april 2013

Pija Lindenbaums romandebut

 Plats (inbunden)När jag först läste recensionerna av Pija Lindenbaums romandebut gick mina tankar till Djuna Barnes lyriska mästerverk Nattens skogar. Nattens skogar kan vara den bästa bok jag läst och därför tror jag att den ofrivilliga associationen gjorde min läsning av Plats en otjänst. Anledningen till att jag kom att jämföra de båda böckerna är att de båda beskriver en kvinna som gradvis överger sina mänskliga egenskaper för att anta det instinktivt djuriska. Den gradvisa övergången skildras i båda dessa böcker som någonting djupt destruktivt. Att överge sina mänskliga sidor, sin förmåga till socialisation, är att överlämna sig till galenskap. Lindenbaum beskriver med ett poetiskt och fragmentariskt språk en kvinna man träffat på i flera romaner. En kvinna som ledsnat på tillvaron, på sin make, sitt jobb, sina vänner och till och med på sitt barn. Det är en kvinna som söker efter mening men som inte lyckas finna någon och därför ger upp. Att ge upp visar sig dock inte vara något alternativ. För den som inte vill tillhöra finns inget egentligt alternativ. Om hon inte vill överlämna sig till galenskap så måste hon återta sin plats i det civiliserade samhället. Och precis som hunden som lystrar till kommando, är detta precis vad hon gör. En spännande och något överraskande romandebut från den hyllade bilderbokskreatören.      
Norstedts förlag. Omslag: Lotta Kuhlhorn.
/Terese

fredag 19 april 2013

Berättelser från yttre förorten Shaun Tan

 Alma pris vinnaren från 2010 är fortfarande en av mina favoriter. Utanförskapen, kreativiteten och sorgen i hans, som mest kända bilderböcker, Röda Trädet och Ankomsten, får mig att rysa. 2012 kom Shaun Tan ut med en samling berättelser för ungdomar: Berättelser från yttre förorten. Jag har flera favoriter i boken men det var en av de sista berättelserna som riktigt fick mig att le och att tänka till lite. Framförallt när det diskuterades som mest om Nord och Sydkorea i nyheterna. Berättelsen heter Vaksam men inte oroad och börjar så här: ’det är lustigt att nu när varje hushåll har sin egen interkontinentala ballistiska missil så funderar man knappt på dem längre.’
 
  Berättelsen är kort, bara två sidor, men tillsammans med den färgglada bilden så innehåller den mycket. Alla hushåll i staden har fått sin egna missil som de ska sköta om, lika varsamt som ett husdjur. Den ska tvättas och vaxas, målas med en speciell färg och oljan ska kollas en gång i månaden. Men efter en tid så visar det sig att det finns så många bättre saker man kan använda missilen till. Som ett trädgårdsskjul, eller man kan ha den som ett mysrum eller som en hundkoja. Vissa grannar har t.o.m. gröpt ur toppen på raketen förvandlat den till en skorsten och gjort en pizzaugn.
Men tänk om det finns något annat land som också har interkontinentala ballistiska missiler stående på sina tomter?
/Martina