tisdag 29 oktober 2013

Är det kvinnornas höst?

I litteraturen alltså? Detta framstår för mig klart som borstjspad (som vi säger här hemma...) När Alice Munro blivit förärad Nobelpriset och två av de tre bästa romanerna jag läst i år är skrivna av kvinnor.
Den första är Zadie Smith's "NW" som handlar om fyra vänner som växer upp i en del av London, Smith's egen kanske? Det är en roman som jag inte direkt gillade men som smög sig på och växte fram till något riktigt bra. Jag var var tvungen att vara tålmodig.Den är både sorglig och rolig på samma gång vilket gör att intresset hela tiden hålls uppe.
Den andra romanen är Chimamanda Ngosi Adichie's excellenta "Americanah" som handlar om att plötsligt upptäcka att man är svart och att detta gör att man behandlas annorlunda. Samtidigt en kärlekshistoria över tid och rum. Boken fastnade jag direkt i och den kunde väl varit tjockare? Adichie är en mycket säker berättare och stilist, som sådan mycket lättläst och läsvärd! Titta gärna på  Babel från 27/10 så förklarar Jessica Gedin boken bättre än jag. Fast det där med hår...jag har ju ingen chans att hänga med...
http://www.svtplay.se/babel
Varför skulle inte någon av dessa två damer i framtiden bli lika ärade som Munro? Sånt vet man aldrig men om...Kom ihåg var ni läste det först! Den tredje  av de tre romanerna som jag yrade om i början är förstås Guenassias "De obotliga optimisternas klubb". /Lasse